Det är många folk som tittar lite extra på en när man kommer gåendes med/åkandes på SBUn och vissa frågar vad det är och hur den funkar. Jag har då erbjudit dem att prova och de flesta nappar och testar. Jag ibland förklarar jag vad jag tycker är lättaste sättet att starta, ibland inte. Ibland visar jag också vad jag menar.

Jag tycker helt klart att det är lättast att sätta sig på SBUn, ena foten på stödet, andra på marken och blicken på nåt långt fram. Därefter lutar jag framåt, åker en bit balanserandes med "markfoten" i luften. Har jag högerfoten i marken så puttar jag inte upp mig åt vänster med foten utan försöker balansera upp det med kroppen. Först då jag har balans placerar jag foten på stödet. På detta sätt har jag lättare att ta stöd i marken med foten om jag skulle behöva, men främsta fördelen är att jag inte börjar med att förskjuta masscentrum i sidled, vilket rubbar balansen. 
Detta går ju på en bråkdelssekund nu när jag kan det såklart. Även om jag ibland åker med benet utåt och leker med balansen ibland också. =)

Vart jag ville komma var att jag tycker det är rätt intressant att studera hur alla andra gör när de testar. Majoriteten följer INTE min taktik. De plockar upp foten på fotstödet direkt och puttar dessutom åt sidan med foten, med följd att de måste sätta ner andra foten i marken. Detta händer även rätt ofta när jag berättat min taktik.Det är nog lite mer instinktivt att ta upp foten direkt. Det är rätt lika hur många som lär sig snabbt respektive långsamt eller inte alls. Jag tycker mig dock se att de som klarar de snabbare faktiskt oftast gör nåt liknande min taktik.

Jag hade med SBUn till mitt konsultkontor en gång och många testade den då. Tyvärr skedde detta inomhus i en trång, orak korridor. Det är betydligt lättare när man kan åka åt sidan om man vinglar lite, utan att köra in i väggar, soffor, hyllor osv. Hur som helst varierade talangerna även här. En kille lyckades bland annat göra två stycken burn-outs med brännmärken i golvet och skon som följd! =P En annan kille utmärkte sig dock åt andra hållet och imponerade rejält! Denna killen har cyklat enhjuling rätt mycket tidigare och det märktes direkt att han hade balansen. Han gjorde helt tvärtemot min taktik. Han satte sig, plockade upp båda fötterna på fotstöden och försökte balansera stillastående. Det gick ju såklart inte till en början, men efter nåt försök och med lite fart framåt så fixade han det. Riktigt riktigt imponerande! Jag fick en film på honom, tyvärr är den när han åker lite snabbare, men man kan ändå se hur han vrider på höfterna för balansen. Lägger upp den i ett eget inlägg.

Efter att ha provat SBUn på torsdagskvällen var jag taggad att köra till jobbet på fredagen. Tyvärr hände nåt längs vägen, vad förstår jag fortfarande inte riktigt. Helt plötsligt klev jag två-tre steg framåt och sadeln föll ner i marken. Det kändes som den bara dog. Aja ingen skada skedd tänkte jag, jag stod ju på benen. Tyvärr tänkte inte SBUn det, då den var helt stendöd. Bara till att traska en kilometer hem igen då och byta ut den mot en tvåhjuling utan motor. Tyvärr var nåt fel på SBUn och den gick inte ens att rulla, så det blev till att bära, i den stunden kändes den tyvärr inte så lätt.. Hur som helst så är den nu utbytt mot en ny som fungerar fint!

Så på det igen och idag tog jag mig alla 4 km till jobbet utan missöden. Det tog ju något längre tid än med vanliga cykeln. Jag vågar inte riktigt köra på i nedförsbackar och över gupp och håligheter i asfalten.
Jag funderade dock över om det räknas som en cykel och man därmed ska köra på cykelbanan och måste ha reflexer och plinga, eller om man räknas som fotgängare..?
Lite blickar som hänger kvar längre än normal får man ju. Men bäst var ju när jag skulle köra förbi säkerhetsvakterna på jobbet. 
*Vad är det där?
-En elektrisk enhjuling.
*Räknas det som en cykel?
-Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag ville inte försöka ta den genom "vändsnurran". [Där man måste gå igenom om man GÅR in] (Helt inne i mitt tänk om jag är cyklist eller fotgängare)
*Ja, för man får ju inte ta in skateboards och sånt på området.
-Hehe, ja men då är det en cykel. =)

Ja, SBUn är ju trots allt rätt lik en skateboard...typ.. =P

Det var ju en del kollegor som undrade vad det var för nåt och helt plötsligt var det 5 st som testade cykeln i en trång korridor. De var väldigt glada och imponerade över leksaken, trots krockar med väggar, bord och kylskåp.
Vissa har ju lättare än andra att förstå hur SBUn fungerar och implementera det, men det känns ändå som alla fixar det rätt snabbt när jag säger till dem att ha kvar ena foten i backen hela tiden och bara luta sig framåt. 

Jag håller med om att fotstöden är knepiga, det kände jag direkt. Även om jag bara slagit i dem två gånger så räcker det, ont gör det. Och kollegorna lyckades också slå i dem. Dock tycker jag det största felet med dem är när man åker. Det är nåt med vinkeln på dem som jag inte gillar, jag vill nästan ha de lite framåtlutade, även om jag logiskt inser att det vore dumt. De måste vara fasta iaf om man vill styra cykeln med dem. 

Hämtat ut, laddad och monterat ihop enhjulingen!

Det var inga problem att montera ihop den, som tur var, eftersom det inte fanns nån direkt montageinstruktion. Logiken sa ju vilket som var fram, testade även att vrida sadeln ett halvt varv men det kändes väldigt märkligt.

Var ju så nyfiken så jag gav mig ut i mörkret. Testade först att sitta på sadeln i hallen, med motorn igång för att få en första känsla. Sen direkt ut. Tnga konstigheter alls, vet inte vart 20-30 min inlärningstid kommer ifrån. Jag satte av långsamt framåt, två fotnedsättningar och sen körde jag utan problem. Tog nån minut innan jag fick till farten, lite läskigt att luta framåt tillräckligt. Finslipa behövs ju så klart, att vända 180° utan att sätta i foten behöver jag tex öva på.
Jag kände också att det var enklast att köra långsamt när jag stod upp på fotstöden (alltså inte satt ner i sadeln). Jag antar att det var för att balansen då hamnade i fötterna som är väldigt nära marken, istället för i höfterna vid sadeln.
Jag är nog på gränsen till för lång (174 cm, vilket väl är rätt normalt?) dock, hade gärna höjt sadeln nån cm till.

Cykeln väckte lite nyfikenhet hos folk som passerade, de undrade lite vad det var för nåt och en liten hund skällde ut enhjulingen totalt. Två grannar och en kompis kom hem under provturen, så även de testade och hade rätt lätt att förstå hur den funkade och fick till det rätt bra.

Väldigt rolig och enkel pryl! =)

Ska bli grymt skoj att testa denna variant av enhjuling och jämföra med den mer traditionella varianten. Även som några andra nämner, kolla hur mycket vatten den klarar av. Den lär ju vara ett snäpp upp från min fallfärdiga tvåhjuling i varje fall.. Can't wait!