Det var väl bara en tidsfråga innan polisen stannade en på vägen till jobbet då det är rätt mörkt på morgonen och troligen ser rätt skumt ut när man kommer farande fram på en enhjuling, men jag hade ju lampa både bak och fram så det var bara att åka vidare. Det gick ju inte så fort och jag syntes ju tydligt och jag går faktiskt med den över alla övergångsställen oavsett om det kommer någon eller inte bara för att det känns bäst så.
Jag använder vanligtvis en elcykel till jobbet i normala fall och det tar cirka 20 till 25 minuter dem 9km jag har till jobbet och nu när man känner sig säkrare med SBU´n tar det cirka 30 till 35 minuter. Jag tror inte att jag kan få ner den tiden utan att tumma på säkerheten något och det är inget jag kommer försöka. Den har ju inga bromsar så korsningar och oförväntade hinder tar ju längre tid att passera då man måste planera körningen på ett annat sätt och då man inte är bombsäker på att vägen är utan hålor och bulor så får man ju ta det lite försiktigt.
Men det helt fantastiska med SBU´n är ju när man i mitt fall skall ta tåget och bussen, förr har jag alltid fått gå till stationen för att jag inte vill ställa cykeln där. Nu kör jag hela vägen upp på avsatsen och går på tåget med SBU´n. Sedan åker jag vidare på SBU´n till buss stationen den korta bit där är för att åka vidare med buss och sedan så tar jag SBU´n mot slutmålet som tidigare har tagit 15 minuter att gå och nu tar under 5 minuter att åka, sparar totalt 20 minuter ungefär.
Nu skall man ju inte jämföra äpplen och päron då en cykel har sina uppenbara fördelar men i vissa fall som ovan så är en cykel inte möjlig utan att det kostar väldigt mycket extra för att ta den med.
Kvaliten på SBU´n känns bättre och bättre ju mer man åker på den, jag har fått skruva åt skruvarna som sitter under sadeln två gånger nu men det är allt, annars har jag bara laddat den och torkat av den lite.
Det hade varit fint om man istället för stödhjulen som finns till den om det hade funnits ett par ben under fotstöden istället så man kan ställa den upprätt för sig själv och därmed kunna låsa den vid valfritt objekt (om det också hade funnits en låsbygel).
Ibland så har jag haft en ganska tung ryggsäck med matvaror och annat på mig när jag har åkt men jag upplever faktiskt inga större problem med det, det har inte påverkat åkningen något nämnvärt.
Jag har testat att åka över dem flesta hinder såsom järnvägsövergångar och liknande och det går fint så länge som man gör det långsamt och sitter upprätt och avslappnat. Tricket är väl att ta hinder långsamt, iallafall i mitt fall.
Till dem som finner det svårt att finna balansen att åka rakt fram så kan man pröva att först sätta sig på den och sedan promenera med den och försöka ta längre och längre steg, en kompis gjorde på detta sätt en längre sträcka (ett par kilometer typ) tills han slutligen kunde åka med båda fötter på fotstöden. Tricket är nog att inte ha för bråttom och tro att man kan skall kunna åka direkt. Jag själv gör fortfarande fel ibland och lutar mig i kurvorna när jag vill svänga istället för att vrida höften, har klarat mig hittills men det har varit nära ett par gånger.
Önskar bara att batteriet höll längre och att det typ piper till när det är några kilometer kvar innan det är slut, det där med lampan tycker jag fungerar sådär. Sedan hade det ju inte gjort något om den var lättare, skulle man inte kunna tillverka den i något lättare material som kolfiber eller liknande som det tillverkas cyklar i nuförtiden, men det kanske är för klent.
