Nu har jag åkt en del på enhjulingen. Jag har använt den i stort sett varje dag till och från jobbet. En dag efter jobbet så tog jag enhjulingen ner till stan och hem igen. Det är dock bara 2 km dit men det är nedför hela vägen. På vägen hem så tog jag en en smalare gångväg hem med så pass branta uppförsbackar att jag brukar vara helt slut när jag cyklat den vägen. På vissa ställen märkte jag att det var ganska tungt men jag tycker att den klarade utmaningen galant. Jag skrev ju tidigare att jag hade haft lite problem med backar men det upplever jag är borta nu.
Jag har också haft med cykeln till sommarstugan och åkt en runda på ca 5 km. Några av de kilometer är grusväg. Jag försökte åka där körbana var åtkörd ordentligt. Denna åkning var inte lätt. Jag var helt slut efter att jag åkt här så grusväg kan jag inte rekomendera.
Jag har åkt så pass mycket att jag känner mig så avslappnad man kan vara när jag åker tycker jag. Jag känner dock att man kan inte slappna av helt. När man har åkt en lång runda så är jag en aning trött i benen. Jag känner att det kryper lite i knäna och det måste väl bero på att man är lite spänd hela tiden. Man får inte glömma att detta är just en enhjuling och inte en cykel. Att jämföra detta som jag lätt gör är inte helt rätt.
Jag känner mig ganska säker när jag kör omkring men så vid ett tillfälle så så var vägen en aning ojämn och ett tu tre så tappade jag kontrollen och lyckades inte manövrera cykeln och det brakade rätt i diket. Cykeln skall ju stänga av när man ramlar men det gjorde inte denna utan låg och snurrade på ställtet och jag fick kasta mig över den och trycka på knappen. Jag har ju försökt va extra rädd om denna så att den inte skall bli repig och hade den stängt av vid fallet så hade inte skadan blivt stor men nu repades sadeln ordentligt. Efter denna händelse har jag blivit en aning osäker när jag kör. Vi får se om det går bort efter jag har kört ett tag till.
