Då är det måndag och idag fick det bli enhjulingen som tog mig till jobbet. Normalt tar det 9 minuter för mig att gå från dörr till dörr och då går jag i snabbt tempo. Enhjulingen tog mig dit på halva den tiden. Vägen dit består både av grus, asfalt, trottoarkanter, övergångsställen och hyffsade backar. Jag tycker att detta helt klart är ett alternativ till cykel för min del.
Jag kan känna att åkningen inte blir avslappnad. Jag känner mig lite spännd hela tiden men det kan ju släppa med tiden, vad vet jag. Det ser vi i slutet av provtiden :-) Jag upplever att man får luta cykeln en aning mycket om man inte ligger på maxfart. Likaså när man kommer mot en backe. När backen kommer så saktar farten in och man får luta mer om farten skall bibehållas, nästan mer än vad som känns ok. Därför får jag känslan att den inte skall orka men det gör den om man bara lutar mera. Som sagt detta kan ju va sånt som släpper när muskelminnet har satt sig ordentligt.
Det är i allafall väldigt roligt och jag åker alltid med ett lende på läpparna. Man är alltid iaktagen av alla som befinner sig inom synbart område, Alla småtabbar eller vingel registreras av andra direkt. Det kan ju va detta som gör att åkningen känns lite ansträngd. Jag upplevde inte detta vad jag kommer ihåg på premiärturen då det var mycket få personer som iaktog.
Nog för nu, vi får sem om nästa inlägg blir en film.
